I onsdags fick jag lust att jobba med hela gruppen samtidigt (23 elever)och använda alla datorer jag kunde komma åt. Det vill säga, 10 smurfar och sex andra datorer, vilket innebar att några fick jobba två och två. Eftersom jag i min värld var övertygad om att min kollega Mattias skulle komma tänkte jag att "Det går nog bra!"
Hur som helst var eleverna placerade lite här och var på enheten och efter en stund behövde alla hjälp på samma gång. Sjuåringar är inte särskilt bra på att vänta och snart hörde jag några ropa mitt namn, några knackade på min rygg och någon gav upp och började trycka "hej vilt" på tangentbordet. När mitt hjärta slog som värst dök en person upp. Det var inte Mattias utan skolinspektionen! Jag hade tagit fel på tiden och Mattias skulle komma till mig nästa lektion istället.
Skolinspektionen blev kanske imponerad av elevernas stora entusiasm men säker förskräckt över ljudnivån!
Jag tror att skolinspektören blev väldigt imponerad av att alla sju-åringar satt med datorer och att du var en modig själ som gjorde allt ensam :)
SvaraRaderaFiniss, fniss...! Jag riktigt känner med dig Karin. Visst är det kul när det bara rullar iväg. Det är då man undrar över hur blev det så här. :)
SvaraRadera